Debatt SvD: Hot ska aldrig bli en del av jobbet

Olaga hot mot en socialsekreterare är de facto ett hot mot verksamheten, mot vårt öppna demokratiska samhälle – även om det riktas mot en enskild individ. Hot eller våld mot tjänsteman är ett försök att påverka den lagreglerade ordningen som styr beslutsfattandet. Tjänstemän, kommuner och myndigheter måste skyddas från att under hot påverkas i sina beslut. Socialsekreterare och andra kommunala eller statliga tjänstemän ska aldrig tveka att agera sakligt och objektivt i sitt arbete.

Vi ser med oro på en utveckling där allt grövre hot riktas mot socialsekreterare och andra offentliga tjänstemän och att det blir mer sällsynt att få upprättelse. Problemet är inte minst regelverket kring förundersökningsbegränsning vilket gör att polisanmälningar om hot och våld läggs ner. 

Förenklat innebär förundersökningsbegränsning att polisens förundersökning läggs ned, och att åtal inte väcks för det misstänkta brottet. Förundersöknings­begränsning motiveras vanligen av effektivitetsskäl; utredningsresurser ska inte läggas på utredning av brott som inte kommer att påverka straffet nämnvärt. En socialsekreterare som blev hotad med att huset skulle sprängas överklagade beslutet om att lägga ner förundersökningen men fick avslag på sin begäran. I det fallet beslutade åklagaren om förundersökningsbegränsning på grund av att den misstänkte begått en rad andra brott vars sammanlagda straff bedöms vara tillräckligt. I klartext betyder det att en dom för hotet mot socialsekreteraren inte skulle komma att höja straffet för gärningsmannen eftersom denne gjort sig skyldig till andra brott.

Vi ser allt oftare att det tas för givet bland landets socialsekreterare, fältassistenter och andra inom socialt arbete att hoten är en del av jobbet. Brottsliga handlingar anmäls inte, både för att hoten har blivit vanligare och för att det så sällan leder till rättsliga påföljder för den som hotar. Som det fungerar idag kan en person som hotat en socialsekreterare till livet gå fri från straff. I praktiken innebär det att det inte är olagligt att hota medarbetare i kommuner och i staten. 

Idag läggs ansvaret för att anmäla hot och våld på enskilda medarbetare. Det är fel. Vi föreslår i stället att arbetsgivaren tillsammans med den enskilde medarbetaren ska bli målsägande i rättsprocesser kring hot och våld mot tjänstemän. Det skulle göra stor skillnad både för viljan att anmäla och den utsatthet som en anmälan innebär. Detta blir extra tydligt inom socialtjänsten som möter såväl samhällets mest utsatta som många av de med störst våldskapital. Att vara den som polisanmäler och driver rättsprocessen ökar utsattheten och risken för fortsatt hot och våld.

Vi drar härmed två slutsatser: 
1.     Brottet hot eller våld mot tjänsteman har två brottsoffer: både den enskilde tjänstemannen och kommunen/myndigheten. Det behöver bli tydligt i strafflagstiftningen. 
2.     Tröskeln måste höjas för beslut om förundersökningsbegränsning. Att lägga ned en förundersökning om hot eller våld mot tjänsteman är en signal om att det är okej att bortse från det allmänna intresset att skydda myndighetsbeslut. Lagen måste skrivas om. 

Det finns ett mycket stort mörkertal i den offentliga statistiken. 2023 beslutade polis eller åklagare att lägga ner 570 fall av hot eller förgripelse mot tjänstemän på grund av förundersökningsbegränsning. Vad som inte framgår av statistiken är att en stor andel av landets tjänstemän väljer att inte anmäla eftersom det så sällan leder till något.
Problemen har eskalerat på senare år. Desinformationskampanjen mot socialtjänsten, den så kallade LVU-kampanjen, har inneburit ett allt hårdare klimat gentemot svensk socialtjänst. Regering, riksdag och offentliga arbetsgivare har agerat och reagerat, men det har varit otillräckligt. Desinformationen måste stoppas och bemötas, men det krävs också trygghetshöjande insatser för att alla som arbetar i socialtjänsten ska vara trygga på jobbet.
För att stötta våra medlemmar i yrkesutövningen krävs följande:
1.     Att förundersökningsbegränsning inte ska förekomma vad gäller hot, våld och trakasserier mot tjänstemän. Det ska aldrig gå att direkt avskriva hot mot offentliganställda förrän ärendet har utretts.
2.     Att offentliga arbetsgivare kan bli målsägande och stå för polisanmälan.
3.     Att offentliga arbetsgivare som haft kostnader med anledningen av brottet ges möjlighet att få ersättning på samma sätt som brottsoffer har idag. 
4.     Att offentliga arbetsgivare inför en nolltoleranspolicy där varje hot ska polisanmälas. 
5.     Att regeringen tillsätter en kriskommission för offentliganställdas trygghet.